Helgpyssel

Vincent fick två helt nya Bakugans i lördags.
Han har inte gjort annat än lekt och pratat Bakugan hela helgen.
Familjen inklusive han själv är "Bakuganhjärntvättade" ;)




Rebecca fick ett sticknings-kit från Panduro.
Det har hon pysslat med hela helgen.
Hon har stickat sig en mössa!



Stolt mamma!

Det är jag det!
Vi var i  Solna Centrum efter skolan i onsdags, för att äta lite innan Rebecca skulle gå på sin "Showdans".
Innan maten ville både Rebecca och Vincent till biblioteket för att låna varsin bok,
som dom skulle läsa på sportlovet.
De hittade varsin bok , sen gick vi för att äta sushi.
Medan vi väntade på maten slog dom sig ner och började läsa sin nylånade böcker.
Jag tycker det är så bra att dom VILL och KAN läsa böcker!
Jag var tvungen att ta kort på dom så stolt var jag!


Fotografiska museet



Jag och Ludvig gjorde ett besök på Fotografiska museet idag.
Vi var där strax efter tio och det var inte så många besökare på plats ännu.
Sånt gillar jag.Det ska vara lugnt ,så  att man slipper trängas
Killen i kassan hälsade mig välkommen och frågade:
-Vill du gå barnvagnsvisningen klockan elva?
-Vad innebär den? undrade jag.
-Du tar med dig barnet och barnvagnen och får en guidad visning av våra aktuella utställningar.
Din bebis får skrika och tjoa och låta hur mycket som helst med andra bebisar under visningen.

Det lät ju hur bra som helst, så det nappade jag på!
Vi hade lite tid innan visningen skulle börja, så Ludvig och jag åkte hiss till cafeet längst upp
och tog en fika.Jag drack te och vi delade på en kanelbulle.
Eller snarare Ludvig knep så mycket han kunde av bullen, han har otroligt långa armar,
dessutom jobbar han så snabbt! Tur var väl det att han fick större delen av bullen,
jag ska ju inte äta så mycket söta saker egentligen.
det var fin utsikt över Stockholm uppe på cafeet.

Barnvagnsvisningen var bra! Guiden var en fotograf som heter Theresa och hon berättade mycket
bra om de olika utställningarna.Ludvig trivdes också.Han sprang omkring och spanade in museet.
Jag kunde inte lyssna på allt guiden sade eftersom jag fick jaga efter Ludvig ibland, men jag
var ändå nöjd med besöket/visningen.

Passerat bäst före datum

Jag var och tränade i lördags morse.Jag kom till Balance precis när dom hade öppnat.
Jag var så gott som ensam i träningslokalen med styrkemaskinerna, till en början.
Däremot strax efter tio hade det anlänt många träningssugna till gymet.
Min PT Stefan dök upp och skulle hör å häpna träna för egen räkning för en gångs skull(?).
Vi hälsade och han tittade på mitt tummade träningsformulär, som han har skrivit ihop till mig,
och som jag höll i handen.
Sedan sade han:
-Du vet väl att det där programmet som du jobbar med har för länge sedan passerat "bäst före datum"??!!!
Jag kunde inte annat än försöka se lite förvånad ut men jag hade svårt att hålla mig för skratt.
Jag hade ingen aning om att träningsprogram hade bäst före datum.
Eller snarare jag VET att dom inte har det även om jag inte är något träningsproffs.
Han vill ju att jag ska boka mer tid med honom naturligtvis!
Han måste ha tjänat massor med pengar på mig förra året.
Vid tillfälle måste jag kolla hur många gånger vi har träffats, tror att det borde röra sig om mellan
10 och 15 gånger.
Jag vet iallafall att jag inte har anlitat honom sedan strax före jul, och det ÄR ju ett tag sedan.



Reklamation av kontorsstol på MIO möbler

I början av december köpte Robert en kontorsstol på Mio möbler, Sveavägen.
I slutet av januari brakade den ihop fullständigt.
Det började med att en skruv lossnade, sen ramlade hela stolsryggen av.
Ingen vidare kvalitet.Drygt två månader höll den.
Robert ville ta den till återvinningsstationen och slänga den.
Jag sade:
-Kör mig och stolen till Mio, så ska jag reklamera den åt dig!
Sagt å gjort,Robert letade fram kvittot, stuvade in trasig kontorsstol, tre barn,en fru
samt en barnvagn i bilen och så bar det iväg.
Vi kom till Mio en lördag eftermiddag.
Jag tog kvittot med mig in i affären för att höra hur jag skulle gå till väga med
den trasiga stolen.
Den fick ligga kvar i bilen med Robert, Vincent och Ludvig som sälllskap under tiden.
(Rebecca följde med mig in).
Jag gick till en informationsdisk och fick hjälp av en tjej där.
Hon började söka i datorn för att kunna ge mig en ny, likadan stol, men det var jag inte
så intresserad av.
-Jag byter hellre till något annat eller tar ett tillgodokort, sa jag.
Fick mycket bra hjälp och vips hade ett presentkort skrivits ut till mig ,värdet av stolen,
UTAN att de hade tittat på den trasiga stolen.
Den ville dom naturligtvis inte ha in i butiken utan den fick vi lämna till varuutlämningen/lagret.
Jag är ändå grymt imponerad över deras totala tillit till att stolen var trasig.
Det var aldrig något ifrågasättande att vi hade gjort något fel med stolen,(det hade vi ju inte heller) utan självklart var det ett fabrikationsfel.
Det kallar jag att TRO på kunden!

RSS 2.0